Vilken föräldrastil föredrar du? Brukar du förvånas över andra föräldrar och deras uppfostran/föräldrastil då och då? Då är du förmodligen inte ensam om det.
Vad vi förvånas över däremot varierar stort. Vissa tycker att andra föräldrar är alldeles för slappa och har inga gränser för sina barn. Vissa tycker att andra föräldrar inte känner in sina barn och saknar barnperspektiv och allt däremellan.
Finns det verkligen något rätt och fel i föräldraskap? Finns det verkligen olika föräldrastilar och är någon att föredra? Ja det finns det faktiskt och det finns även forskningsstöd för hur de olika föräldrastilarna påverkar barnets utveckling och självbild, här kommer en enkel förklaring med vetenskapligt stöd till de olika stilarna:
Auktoritär föräldrastil
Är den vanligaste föräldrastilen historiskt sätt i västerländsk kultur. Dessa föräldrar kan av barnet upplevas som känslomässigt kalla och avvisande. Föräldrastilen innebär att föräldern/föräldrarna ser sig som överlägsna barnet med en överdriven tro på kontroll och lydnad;
“Du skall lyda mig, för att jag säger det.”
“Din vilja växer i skogen.”
Dessa föräldrar ställer höga krav på barnets uppförande och har en tydlig bild av hur ett barn skall bete sig. De använder gärna straff eller tvång för att få barnet dit de vill.
Tvång och straff såsom Time out. Allt för att få barnet att uppnå förväntanskraven utan att ge barnet någon rimlig förklaring/anledning till varför? De kan till exempel straffa barnet känslomässigt genom att vara mindre kärleksfulla mot barnet eller att avbryta barnets försök att berätta om någon idé eller förminska deras idé. De är inte särskilt öppna för att låta barnet ta egna beslut och lyssnar sällan till barnets åsikter eller känslor.
Artikel i tidningen Mama; Time out och skämsstol är kränkande behandling.
Föräldraskapet resulterar ofta i osäkerhet hos barnet kring sin egen integritet och självkänsla samt skadar barnets anknytning (emotionella relationen) till föräldern/föräldrarna. Barn som växer upp med den här sortens föräldraskap blir ofta mer oroliga, får lågt självförtroende, de kan även uppvisa aggressivt beteende mot andra vänner när de inte får sin vilja igenom. De upplever generellt relationsproblematik i livet med att visa känslor eller att bli våldsam och utfrysning och en tonårsrevolt är att förvänta sig.
Auktoritativ föräldrastil
Ett känslomässigt varmt föräldraskap som är uppmärksamt och inkännande/lyhört mot barnets personlighet och behov. Föräldrarna sätter tydliga gränser och rimliga krav men ger samtidigt barnet möjlighet att fatta egna beslut och uttrycka känslor, tankar och önskemål. Föräldern justerar kontinuerligt sina och barnets gränser och utvecklar/förklarar dem för barnet utifrån barnets personlighet och mognadsgrad.
Föräldrastilen tillåter barnet att utvecklas i en lagom takt samtidigt som det ger utrymme för barnets egna beslutsfattande kring sig själv och utvecklingen av självreglering. När det uppstår konflikt så försöker föräldern först att gemensamt hitta lösningar tillsammans med barnet. Enligt forskning är den här föräldrastilen den mest effektiva på alla plan både vad gäller social, psykologisk och intellektuellt. Föräldrarna klarar av att sätta sunda personliga gränser för sig själva och för barnen.
Eftergivet föräldrastil
Ett känslomässigt varmt föräldraskap men något väl eftergivet, ibland kallad fri uppfostran. Dessa föräldrar kan uppleva en osäkerhet kring sin egen förmåga att ställa krav på barnen. Eller en stark tro på att detta är en bra uppfostran. Det kan innebära att de ger få eller inga gränser för varken sig själva eller barnet i uppfostran. Det resulterar i att barnet får ta för många och för stora beslut kring sig själv och vardagen mot vad barnet är moget att göra. Föräldrastilen kan också innebära att föräldrarna engagerar sig för mycket och inte låter barnet upptäcka saker på egen hand. Föräldrarna känner inte av barnets integritetsgräns och beter sig gränslöst i föräldrarelationen.
Man kan säga att dessa föräldrar är raka motsatsen till de auktoritära. Båda föräldrastilarna är mer eller mindre ohälsosamma för barnet men på olika sätt. Den eftergivna föräldrastilen resulterar ofta i att barnen blir impulsiva, rebelliska och gränslösa samtidigt som de är krävande och väldigt beroende av vuxna. De uppvisar ofta svårigheter i tålamod och skolgång och kan upplevas som manipulativa.
Oengagerat/försummande föräldrastil
Känslomässigt oengagerade och tillbakadragna från sina barn. De tar inga initiativ eller ställer några krav. Är likgiltig inför barnets behov eller försök till engagemang. Dessa föräldrar kan till exempel ha problem med depression eller annat som påverkar dem negativt i livet och resulterar i att det inte finns plats att engagera sig känslomässigt i sitt barn. Barn som växer upp med den här föräldrastilen får ofta liknande symtom på sikt, ångest, låg självkontroll och skolgång, även missbruk och kriminalitet är vanligare hos dess barn när de växer upp.
Aldrig barnens ansvar
De effekter som de olika föräldrastilarna kan ha på barnen är aldrig barnens fel eller ansvar när de är små, de är endast resultat av föräldrarnas inställning till föräldraskap och uppfostran. Ansvaret ligger alltid hos föräldrarna, det är föräldrarna som kan anpassa och justera sig själva, inte barnen.
Vill du komma i kontakt med mig för ett enskilt samtal!
Vill du veta mer om föräldracoaching, läs här!
Källa: Development through the lifespan, Berk, 2018