Nu trotsar hen igen…..nu börjar det. Den fruktade trotsåldern!
Ett väletablerat uttryck för framförallt tiden i ett barns liv mellan 2-3 års ålder. Många gånger tror jag vi bara använder det på slentrian och vana. Alla vet vad vi menar och suckar instämmande om hur påfrestande det kan vara.
Men funderar vi någon gång på vad den trots egentligen innebär och varför det benämns som trots? Personligen håller jag med om att det sker någonting i barnets liv mellan 2-3 år. Något som är både påfrestande och utmanande många gånger om. Hos både barn och förälder.
Men jag håller inte med om att det är trots! Trots har en negativ klang och är förknippat med något jobbigt som behöver rättas till med barnet. Jag anser i högsta grad att det är en utvecklingsperiod där barnet tydligt uttrycker en starkare vilja till att bli lite mer självständig. Denna intensiva viljan utmanar och chockar föräldrar många gånger.
“Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga“
– Ditt kompetenta barn
Så beskriver familjeterapeuten Jesper Juul vad som händer i “trotsåldern” mellan förälder och barn. Ansvaret av vad som händer i den här åldern inte bör läggas på barnet som något negativt och fel. Ansvaret för relationen ligger på oss som vuxna och vårt sätt att bemöta den så kallade trots som barnet uppvisar.
Jag tror att vi föräldrar vill att våra barn skall bli mer självständiga och klara av saker själva i takt med att de växer. Om vi vill det, måste vi försöka välkomna den viljan (trots) hos dem när den kommer. Det kan innebära att det tar extra tid att komma iväg någonstans om barnet själv vill ta på sig kläderna under en period till exempel.
Ju mer du begränsar en människas vilja till självutveckling desto mer frustration och missnöje kommer du möta i gengäld!
Så vad kan man göra?
Om du märker att ditt barn inte klarar av något men ändå vill klara det själv. Istället för att ta över eller kanske säga något nedlåtande om att barnet inte kan det ännu.
Så säg istället- Säg till om du vill ha min hjälp. Svaret blir förmodligen NEJ, men påminn bara- Okej men om du vill ha min hjälp så kan du säga- hjälp mig. Då har du respekterat ditt barns vilja att få lära sig klara av en viktig sak själv men samtidigt lär du hen att be om hjälp när hen själv märker att det inte går, utan att tvinga.
Extra tid
Planera in extra tid för det under en begränsad framtid. Mitt tips är att utgå från tiden du själv tänker att något skall ta, sen dubbla den! Med mera tid över så förebygger man en hel del konflikter i dessa perioder. Mycket ligger i hur vi som vuxna människor bemöter den lilla människan i våra liv. När hen behöver vårt stöd och vägledning men samtidigt vill klara vissa saker själv då gäller det att ha tid.
Lika mycket som barnet har rätt att bli mött med respekt i den här utvecklingen så har vi som vuxna rätt att känna oss vilsna, förvirrade och utmattade, det är viktigt att vara snäll mot sig själv också.
Så länge vi kommer ihåg att det faktiskt något positivt som händer i barnets liv även om känslorna kan blir starka för dem. Petra Krantz Lindgren skriver i sin bok Med känsla för barns självkänsla tydligt och bra med konkreta kommunikationsalternativ och situationer om exempelvis trots.
Boka enskilt samtal med Eken Coaching
Läs mer föräldracoaching