Oro i föräldraskap! Jag är tillbaka efter en lång semester med familjen och paus i bloggen och i de sociala kommunikationerna. Sommaren har verkligen varit välbehövlig och nu känns det så bra att vara tillbaka i arbete igen. Hoppas ni känner likadant.
Sommaren brukar innebära mera tid med familj, vänner och släkt för många av oss. Det är för det mesta positivt och härligt och något som vi ofta längtar efter under året. Mer tid tillsammans och nya minnen att skapa tillsammans. Mera tid kan däremot också väcka fler tankar om var vi står i livet? I våra relationer? Hur nöjda och välmående är vi egentligen?
Konflikter både i relation med barn och partner är inte ovanligt under semestertider, och kanske är det därför skilsmässostatistiken peakar efter semestertider. Konflikter och tankar kan väcka en hel del oro i oss. Oro kryper i kroppen och ger oss diffusa obehagskänslor och kanske har det varit mycket missförstånd och bråk i den vuxna relationen
“Hen förstår inte mig? Hen bryr sig inte om mig? Är vi verkligen rätt för varandra? Bråkar alla andra lika mycket som vi? Vi pratar aldrig på ”riktigt” med varandra?”
Inskolning på förskola
Efter sommaren är det också många som har barn som skall skolas in på förskola eller annan barnomsorg för första gången och kanske har det väckt oroskänslor redan under sommaren hos dig som förälder “Hur skall det gå för mitt barn? Kommer hen att trivas? Kommer hen att hitta någon pedagog att knyta an till om hen är ledsen? Vad har jag rätt till som förälder vid inskolning av mitt barn? Hur går det till?”
Läs Familjecoachens blogginlägg om inskolning för tips och trix.
Ja mycket oro kan snurra i huvudet hos oss när vi har fått mer tid under sommaren. Vilken förälder vill inte skydda sitt barn från all typ av eventuell fara fast vetskapen är att det är omöjligt och till och med inte alltid hälsosamt. Men samtidigt talar oron om något för oss, något vi bör lyssna till, för hur annars kan vi veta vad oron beror på och om den är till för att hjälpa eller stjälpa den här gången?
Frågan är hur vet vi skillnaden på sund och osund oro?
Normal och överdriven oro? Hur vet vi vad som är lite “okej” oro och vad som är oro att ta på allvar? Hur vet vi vad som är min oro inför inskolning och vad som är legitimt om vad jag vet om mitt barn? Vad är mina känslor och vad är mitt barns, hur kan jag skilja dem åt?
För att hantera all typ oro, för ja den behöver hanteras annars växer den, behöver vi utforska oron. Ibland kan oron vara en gnagande boll i magen som inte försvinner. Man vet inte riktigt vad det är som känns fel mer än att oavsett vad du gör så har du en olustig känsla i kroppen. Då behövs frågor ställas till dig själv:
- När dök oron upp?
- Varför dök den upp?
- Hur mycket påverkar den mig dagligen på en skala 1-10?
- Vad talar den om för mig om den situationen jag funderar på?
“Kanske var det det där chefen sade på mötet.” “Kanske var det sms:et från exet som spökar.” “Eller kanske var det lämningen av barnet/barnen i morse som gick snett”.
Om du vågar ställa dig själv frågor om din oro? Då är steget inte långt till att våga uttrycka dem till de personer som du behöver stöd från i din närhet. Eller uttrycka tankarna och reflektionerna till de personer som kanske behöver ditt stöd om oron handlar om någon annan än dig själv. Eller för att förebygga att något som är oro, växer till ett verkligt stort problem. Starten ligger alltid i att våga titta på sig själv och fundera över varför, vad och hur känslorna av oro dyker upp.
Med sommarfeeling
Gunilla- föräldracoachen