Lär ditt barn hantera känsloutbrott
Lär ditt barn hantera känsloutbrott. Upplever du att ditt barn vill bestämma allt och blir arg när det inte blir så? Att känslorna ibland ligger ”utanpå” och känsloutbrotten avlöser varandra?
Barnet surar, skriker, protesterar för minsta lilla förslag eller motgång?
Även om ditt barn inte är ett explosivt barn så har de flesta barn ändå perioder när de är extra känslostyrda. Perioder som dessa kallas ofta för "trots" men klingar bättre som självständighetsperioder.
Perioder då ditt barn utvecklas. När barnet vill ta mer eget ansvar över sitt liv. Detta är positivt för både barnet och dig som förälder. Ju mer ditt barn lär sig att klara sig själv desto ”lättare” blir vardagslogistiken.
Vill själv, kan själv
- är uttryck hos barnet som känns väl igen.
Har man en förälder som förstår och stöttar barnet så kan det bli riktigt positiva perioder.
En tanke som kan vara nära tillhands för många är; nu måste jag sätta gränser för barnet och visa vem som bestämmer. Detta är oftast kontraproduktivt. Eftersom det handlar om en naturlig utveckling med stora känslor för ditt barn att uttrycka.
Utvecklingen är positiv för barnets bildande av självkänsla och självförtroende.
Ditt barn vet inte riktigt vad de skall göra med sin känsla och har inte lärt sig förstå och hantera den ännu. Då gör vi som föräldrar bäst i att försöka hitta vägar och alternativ för barnet. Alterntiv där vi vägleder och hjälper vårt barn igenom känsloutbrottet, eller den en extra känsloladdade situationen.
Ge dem verktyg att hantera känslor och att visa dem hur situationer och verkligheten fungerar. Detta kan vi göra utan att vi ”tar över” eller förminskar det barnet försöker uttrycka och vill lära sig själv.
För tydlighetens skull så innebär detta inte att låta barnet styra allt!
Ett barn är alltid en del av en helhet (familj) med flera människor och flera viljor. Detta är också en lärdom i för barnet i dessa perioder. Att bli arg och besviken är en viktig del av livet att öva på. Dock går detta oftast bättre för barnet om någon vuxen verkar förstå och bekräfta känslorna. Ibland kanske vi som vuxna inte löser en situation på bästa sätt. Eller ens alls, just när den inträffar, det är helt okej och helt naturligt.
Det är hur vi väljer att fundera, & ta vuxenansvar.
Hitta alternativ till nästa tillfälle som gör skillnaden för barnet och blir utvecklande. Med anpassning till barnets personlighet och din personlighet, vi är alla unika och vad som är rätt för ditt barn, kan vara något annat för ett annat barn.
Det är alltid vårt vuxenansvar att skapa dess förutsättningar. Undvik att lägga skuld på barnet så långt möjligt när de försöker ge uttryck för känslor eller en vilja att utvecklas.
Det några viktiga aspekter att ha i åtanke för att stärka vardagen – både för dig som förälder och för ditt barn. Förslagen är både förebyggande och direkta i utmanande situationer med barnet:
- Vill du ha min hjälp med skorna så kan du säga- hjälp mig?
- Vill du ha pannkakor eller köttbullar till middag?
Genom alternativ, men i begränsad skala. Har barnet en stark vilja till självbestämmande, försök skapa sammanhang och vardagssituationer/tillfällen som tillåter mer utrymme till det. Tillfällen där ditt barn får bestämma men som fortfarande kan vara ”styrt” och på ditt initiativ.
- Jag förstår att du känner dig arg och besviken nu. Det är jobbigt att inte få göra så, jag tycker också att det är jobbigt när någon....
Försök relatera till vad barnet upplever, det får barnet att känna att du förstår även om det inte blir på barnets villkor. Dock är det viktigt att det sägs genuint.
Vid ett känsloutbrott
Behöver barnet en kram, så krama MEN om ditt barn istället uttrycker att hen vill vara ifred. Låt barnet vara det en liten stund men håll dig nära och tala om att du finns i närheten. Tala om för ditt barn att om hen behöver dig kan hen säga mamma/pappa så kommer du. Kanske kan ni skapa en trygg plats för barnet att ladda ur. En egen liten hörna i hens rum eller koja. En plats som barnet väljer och som ni kan komma överens om är barnets egen känsloplats.
När du märker ditt barn börjar bli argt kan du fråga:
- behöver du vara lite ifred och gå till din ......?
Detta är ingen plats ni skickar barnet till utan en trygg plats som barnet själv väljer att gå till eller som ni kan föreslå genom att fråga.
OBS! Barn får aldrig hållas fast, framförallt inte under ett pågående känsloutbrott - det brukar eskalera och blir mer jobbigt framförallt för barnet som kan uppleva en fasthållning högst obehaglig.
efter ett känsloutbrott
- Idag skulle jag hjälpa dig att tvätta händerna efter maten för de var klibbiga. Då blev du arg på mig va? Kanske för att du ville göra det själv eller att jag glömde frågade om jag fick hjälpa dig? Sen blev du jättearg och sedan ledsen, det var jobbigt. Sen somnade du och när du vaknade vart livet okej igen. Men det kan vara hemskt jobbigt att bli sådär arg? Tycker du det också?
Med kärlek
Gunilla-
Beteendevetare, Föräldracoach & Doula
Vill du komma i kontakt med mig för ett enskilt samtal eller veta mer om föräldracoaching, läs här!