Tålamodsbägare. Med familjetid kommer också mer vardagskonflikter om litet och stort för de flesta av oss.
Jag brukar känna det som om mitt tålamod är som en bägare eller tillbringare, den kan bara fyllas på till en viss bredd sen rinner det över. Har du också känt att ditt tålamod är som en bägare? Har du känt att din tålamodsbägare blir överfylld lite för ofta?
Och att det vanligaste ordet du använder, i snitt 100 gånger om dagen, är NEJ! Och det finns inget slut utan samma visa och situationer upprepar sig igen nästa dag och nästa dag. Häromdagen hade jag en sådan situation med mitt barn (3 år). En sådan där, där man känner att- jag pallar inte, ge honom bara vad han vill ha, så är det bra!
Jag vet att jag är den vuxna, den som måste ta ansvaret men det är inte alltid lätt. Långt ifrån.
Någonstans inom mig så är jag medveten om att jag är den vuxna och därför är det mitt ansvar att hjälpa oss igenom de konfliktsituationer vi hamnar i. Gör jag inte det så stjälper jag både honom och mig själv. Så hur fasiken gör man?
Såhär gjorde jag den här dagen, vilket i efterhand var helt rätt val just den här dagen:
”Han har precis kollat på tv och det är morgon. Jag har i vanlig ordning förberett honom på att det strax är dags att stänga av. När tiden är inne så stänger vi av! Det fungerar nästan alltid bra, inte helt utan protester såklart, men ändå bra.
Den här dagen gick det ungefär 5 min minuter tills att han började fråga efter att sätta på en ny film. Vi hade inte några satta planer den här dagen, det var en lugn morgon och vi hade tid. Jag tyckte ändå att vi precis hade kollat på tv och nu var det dags att ta itu med resten av dags planeringen och mer film var inte med på den listan.
Han bryter ihop totalt och gråter, skriker och sparkar, det är inte så vanligt att mitt barn reagerar såhär explosivt så jag blev rätt ställd.
Till en början höll jag mig nära och bekräftade att jag förstod – jag förstår att du är arg och ledsen, det får du vara men det är inte ok att slå mig. Jag försökte locka med en av hans favoritböcker, Stora tågboken, men ingenting fungerade som det brukar den här dagen. Han var väldigt upprörd och det enda han lyckades få fram var att han ville sätta på film.
Jag tänkte i mitt stilla sinne- ok jag har två val hur skall jag göra?
1. Sätta på en film, han hade antagligen lugnat sig och jag hade kunnat göra något annat.
2. Härda ut och låta honom vara arg och besviken.
Just den här morgonen var det viktigt att välja det andra alternativet för mig. Ibland är det inte alltid det.
Jag ville att han skulle lugna ner sig själv och märka att han kom ut levande på andra sidan. Kom ut levande utan att dö av den här besvikelsen, som detta faktiskt innebar för honom just där och då. Detta var såklart ett lite mer ansträngande val för både mig och honom just i stunden. Jag kände ändå att det fanns något viktigt att lära för honom om sig själv och jag valde därför att avvakta.
Jag bestämde mig för att gå och fixa i köket och låta honom vara arg och besviken. – Jag går och fixar i köket, behöver du mig så kan du säga till så kommer jag.
Vid det här laget hade det nog gått 30 min ungefär. Från det att jag gick till köket tog det ca 5 min, så kom han slokandes och satte sig i soffan. Han vill ha nappen, den fick han.
Ytterligare 5 min går, då säger han- Mamma, kom. Jag gick dit och lyfte upp honom och vi kramades, så säger han– Tågboken.”
Sen var allt bra, vi läste tågboken, fikade och sen hade vi en riktigt bra dag tillsammans.
Han lärde sig att han överlevde nederlaget med filmen och att han till slut kom till ro med sina känslor av besvikelse. Jag lärde mig hur viktigt det är att inte alltid hoppa in och fixa besvikelsen snabbt och lätt bara för att det verkar som den snabbaste vägen till lugn och ro just där och då.
Lärdomen om att få kämpa för något man vill ha…..men sen inte få det, och att det ändå kan kännas ok.
Det är en lärdom för livet som bara är positivt om barnen får med sig från redan från småbarnsåren. Ibland får vi vad vi vill eller ber om och ibland får vi det inte!
Tänk om livet som vuxen innebar att vi alltid fick allt vi pekade på?
Eller tänk om livet som vuxen innebar en massa nederlag och besvikelser. Hur hade det gått om vi aldrig fått lära oss hantera de känslorna i uppväxten? Vad skulle då hända med oss? Lite sunda konflikter då och då i uppväxten är inte fel.
Barn vet vad de har lust med inte nödvändigtvis vad de behöver”
– Jesper Juul
Tålamod är förälderns bästa vän……….inte fiskarens!
Ibland orkar vi som föräldrar ta dessa situationer och ibland inte. Men det är otroligt viktigt och nyttigt för oss att lära våra barn öva sig i att hantera alla typer av känslor. Samtidigt som föräldrar är nära och vägleder dem genom känslorna.
Hur kan du som förälder se till att din tålamodsbägare inte rinner över? Så att du ibland orkar välja nummer två när du ställs inför liknande situationer som jag beskrivit ovan?
Kontakta mig för föräldracoaching
Med kärlek
Gunilla